Rosor
För att trivas behöver rosor en solig växtplats och ett mullrikt växtunderlag.
Rosor
För att trivas behöver rosor en solig växtplats och ett mullrikt växtunderlag.
För att trivas behöver rosor en solig växtplats och ett mullrikt växtunderlag. Växtunderlaget ska vara 40–60 cm tjockt. En mulljord som håller näringsämnen bra passar för rosorna som sådan, men ofta tillsätter man jordförbättringsmedel i växtplatsens jord. Eftersom rosor trivs i pH 6–6,5 kalkar man jorden då planteringen anläggs.
Gödsling
Jorden i hela växtunderlagsdjupet gödslas före planteringen. För grundgödsling använder man beroende på näringssituationen i jorden 3–5 l/m² Biolan Universalgödsel. Rosorna gödslas årligen också efter planteringen. En lämplig dosering är 3 l/m². Eftersom rosor lätt blir för frodiga om de får för mycket kväve, använder man helst långsamt lösliga naturgödselmedel. Förutom Universalgödsel kan man för gödsling av rosor använda Biolan Naturgödsel och Naturgödsel för Bär och Frukt. Dessa kvävehaltiga gödselmedel ges på våren då tillväxten kommit i gång. Kvävegödsel som ges för sent gör växterna för frodiga och då är skotten ömtåliga för vinterskador.
På våren lönar det sig att på rosbädden strö ut Gödslande Trädgårdstäckmaterial. Gödslande Trädgårdstäckmaterialet hindrar fröogräs att gro och håller på det sättet bänkytan snygg. Då man använder Trädgårdstäckmaterial med gödselverkan i ett 2–3 cm lager, kan man minska doseringen av vårgödsling till hälften av det normala.
Mot hösten ger man åt rosorna kvävefri PK-höstgödsel, som förbättrar vinterhärdigheten. PK-höstgödsel ges åt växtbeståndet mellan mitten av juli och september. Om höstgödsel ges för sent, är dess effekt svag. Om det inte regnar efter gödslingen, är det skäl att vattna jorden ordentligt, så att näringsämnena i gödseln löser sig och kan användas av växterna.
Rostyper
Buskrosor är härdiga rosor, som blommar år efter år. Buskrosornas växtsätt varierar från låga, högst en halv meter höga buskar med hängande grenar till upprätta, nästan tre meter höga buskar. Buskrosorna växer i allmänhet på egen rot och klarar sig oftast utan vinterskydd. Även om en buskros skulle frysa ned till markytan en sträng vinter, kommer det fram nya skott följande vår. Största delen av buskrosorna doftar vid blomningen.
Rabattrosor är låga och blommar hela sommaren. De är långt förädlade och därför tyvärr också vinterkänsliga. Längs med sommaren klipper man bort grupprosornas vissnade blommor och på våren klipps de ordentligt.
Klängrosor kan inte slingra sig runt stödkäppar och de har inte heller klängen eller sugrötter. Endast tack vare de långa skotten lämpar de sig att odlas som klängväxter. Typiska klängrosor är vinterkänsliga, så de ska täckas inför vintern.
Stamrosor är i allmänhet rabatt- och ädelrosor som ympats på en grundstam. Eftersom den blommande delen inte på vintern skyddas av snö, ska stamrosorna övervintras svalt, exempelvis i en källare, ett garage eller på vinden.
Underhållsbeskärning
Då en buskros blir fullväxt, börjar man årligen föryngra den. Då klipper man bort de äldsta och dåliga skotten ända nere vid marken. För buskrosor som blommar på samma års skott passar nedklippning som föryngringsmetod. Då klipper man ned alla skott på gamla buskar till 20 cm ovanför markytan på våren innan knopparna spricker ut.
Rabattrosor beskärs på våren innan knopparna spricker ut. Döda, skadade och svaga skott avlägsnas helt. Man lämnar 3–5 starka skott och på dem 3–5 friska knoppar. Om det från grundstammen vuxit ut ett taggigt vildskott, tas det bort ända nere under markytan. På sommaren tar man bort vissnade blommor ovanför det översta bladet med 5 småblad.
Klängrosor som blommar på föregående års skott beskärs försiktigt på våren. Döda, svaga och flera år gamla huvudgrenar avlägsnas vid markytan. Sidogrenarna som växer ut från huvudskotten kortas in så, att det blir 2–3 knoppar kvar. Klängrosor som blommar på samma års skott kan beskäras ordentligt på våren. Alla delar som frusit tas bort.
Stamrosor beskärs på våren innan knopparna spricker ut. I toppen lämnas beroende på växtens storlek och skottens livskraft 4–10 starka skott, som kortas av till ca 20 cm. På sommaren tar man bort vildskott som eventuellt växer ut på stammen. För att få en fortgående blomning klipper man bort utblommade stjälkar ovanför det översta bladet med fem småblad. Om det finns få skott och det växer ut blindskott på plantan (sådana som inte alls bildar blomknoppar), kan blindskotten brytas ned och lämnas att växa, de allra svagaste skotten lönar det sig att avlägsna helt.
Vinterskydd
Kläng- och rabattrosor ska skyddas till vintern. Skyddet sätts på då markytan har frusit, men tjälen ännu inte gått djupt. Rabattrosornas skott kan kortas in redan på hösten, för att de ska vara lättare att skydda. Vid plantornas rothalsar lägger man ett lager torra löv och granris. Ett skyddstäcke över löven hindrar dem att bli våta under milda perioder med töväder. Klängrosorna klipps ner och täcks med granris eller så täcks de vid väggen med en skyddsduk. Sorkar kan skada skott som lagts ner mot marken.