Perenner är fleråriga örtartade prydnadsväxter med mycket varierande krav på växtplats.
Perenner är fleråriga örtartade prydnadsväxter med mycket varierande krav på växtplats.
Perenner är fleråriga örtartade prydnadsväxter med mycket varierande krav på växtplats. En del arter har anpassat sig att leva i torra och soliga stenpartier, andra kräver mull- och näringsrika växtunderlag. Då man planerar växtsortimentet ska man beakta varje växts speciella krav. En skuggig trädgård kan inte göras solig, men en lerig blombänk kan med ny mull och jordförbättringsåtgärder bli ett gott växtunderlag för perenner.
Perenner kan delas och planteras på både våren och hösten. Containerplantor kan planteras under hela växtperioden, men planteringar som görs mitt i sommaren ska vattnas regelbundet. Perennabänken kalkas vid anläggandet. De flesta perenner trivs då pH är cirka 6,5. Bänken formas så, att det inte blir vatten stående vid plantornas rötter. Växtunderlagets djup varierar från art till art: För stora perenner borde växtunderlaget vara minst 50 cm, för medelstora och för arter med grunt rotsystem 30–40 cm, medan stenparti- och kantperenner igen klarar sig med ett mullager på 10–20 cm. Plantorna vattnas ordentligt innan de planteras. Från containerplantor avlägsnar man krukan, men rotklumpen söndras inte. Plantorna planteras så, att rotklumpen inte blir synlig utan täcks av 1–2 cm mull. Plantorna kommer tätare i växtunderlaget då de efter planteringen bevattnas med en riklig mängd vatten. Man använder 5 l vatten per planta. Efter bevattningen tillförs så mycket mylla, att växternas rotklumpar täcks.
På våren putsas torra skott och ogräs från blombänken. Då tillväxten kommit i gång, gödslar man blombänken med Biolan Universalgödsel eller Naturgödsel (2–3 liter/10 m²). Gödselkornen täcks med ett tunt lager Trädgårdens Svarta Mylla eller krattas lätt in i ytjorden.
Besprutning med havsalg en gång i månaden förbättrar växternas motståndskraft mot bl.a. torka och växtsjukdomar. Åt perenner som är känsliga för mjöldagg, t.ex. flox, ges havsalgbesprutningar regelbundet. I augusti gödslas perennerna med PK-höstgödsel.
På hösten klipper man bort perennernas vissna blad. Perenner med ihåliga stammar (som pion, riddarsporre, brustna hjärtan, stormhatt och krollilja) beskärs först på våren, för att de bättre ska övervintra. De vanligaste perennerna behöver inte vinterskydd; däremot har stenpartiväxter och unga plantor nytta av att skyddas. Snön är det bästa vinterskyddet och man kan hjälpa till att samla snön med granris. På våren, då snötäcket redan har sjunkit och det är sträng köld om nätterna, kan brustna hjärtan, stäpplilja, kungslilja och rodgersia behöva granrisskydd.
De flesta perennerna trivs på en halvskuggig plats. Med halvskugga avses en växtplats, som en del av dagen skuggas av växtlighet eller byggnader. En del arter klarar sig också i full sol till exempel vid en södervägg. Sådana växters blad är i allmänhet små, tjocka, täckta med vax eller hårighet, för att växten skall avdunsta så lite vatten som möjligt. De växter som trivs i skuggan har huvudsakligen tunna och stor blad, som kan fånga så mycket ljus som möjligt.
I sol | I skugga |
pärleternell |
tovsippa |
gullnattljus |
ormöga |
taklök |
furirhjärta |
kantnepeta
|
funkia |
mossflox |
kuunliljat |
fjädernejlika |
löjtnantshjärta |
vallmo |
hässleklocka |