Vad innebär naturenlig gödsling av blommyllan? 

Biolan-produkterna är naturenliga; för gödsling av mull- och torvprodukterna använder man komposterad hönsgödsel. Icke naturenliga blommyllor har gödslats med konstgödsel, som fås som resultat av en industriprocess som kräver mycket energi. Fördelen med naturenlig gödsling är att mikrobverksamheten i myllan är livligare och man får humus i växtunderlaget, vilket ger myllan en hållbar grynstruktur.

Vad är det för flugor som kommer från myllan och är de skadliga?

De små flugorna som flyger runt krukväxterna är i allmänhet sorgmyggor. Sorgmyggan är en späd och cirka 2–3 mm lång insekt, som finns i naturen i Finland. Sorgmyggor som kommit inomhus lägger ägg i krukväxternas mylla. Myggorna förökas mycket snabbt i gynnsamma förhållanden. Utvecklingen från ägg till fullvuxen tar 24–29 dygn i rumsvärme. Från äggen utvecklas cirka 5 mm långa larver, vilka som unga är glasaktigt genomskinliga och senare vita. Larvens huvud är svart. De fullvuxna sorgmyggorna äter huvudsakligen alger och de skadar alltså inte växterna. Larverna däremot äter förutom alger också plantornas hårrötter och kan därför, om de förekommer rikligt, hindra plantans tillväxt. Fullvuxna sorgmyggor kan bekämpas med fluggift. Larverna bekämpas genom att bevattna myllan med 2–3 % tallsåpelösning eller pyretrinlösning (Bioruiskute) enligt förpackningens direktiv. Behandlingen bör upprepas 2–3 gånger med en veckas mellanrum.

Vad är det ljusbruna möglet på blommyllans yta?

Kanelmögel förekommer till en början som ett ljust ludd på mullytan och blir senare kanelbrunt och dammande. Kanelmögel förekommer allmännast i torv och torvbaserade myllor. I allmänhet är kanelmögel inte skadligt för växterna, visserligen kan riklig förekomst täcka plantor som håller på att gro. Kanelmögel på växtunderlagsytan kan bekämpas genom att man i krukan använder till exempel lättgrus som yttäckning. I allmänhet finns det mera kanelmögel, om man har bevattnat för mycket. 

Är svampar som växer på mullytan farliga för växterna?

Svampar som finns i myllan är i allmänhet förmultningssvampar. Vid tillverkning av blommylla används i allmänhet barkkross som råämne och det sönderdelas inte fullständigt vid komposteringen. Förmultningssvamparna får näring för sin tillväxt ur träbarken som inte har förmultnat. Svamparna är inte skadliga för växterna och de försvinner med tiden av sig självt. 

Jag planterade min blomma i Biolan Svartmylla. Varför har mullytan blivit hård, tidigare har det inte hänt?

Att mullytan blir hård är en följd av egenskaperna hos den långt förmultnade humusdelen i Biolan Svartmylla: Humus limmar ihop jordpartiklarna och då det torkar krymper och hårdnar det. Normalt limmar humus jordpartiklarna till små gryn, som ger myllan en hållbar och porös struktur. Om man genast efter mullbytet vattnar myllan för kraftigt, slammar mullytan igen och humuset limmar ihop ytan till ett enhetligt hårt skikt. Då myllan hanteras rätt - fuktas före mullbytet och efter krukningen låter man ytan torka upp - sker i allmänhet inte igenslamning och förhårdning, utan humuset limmar jordpartiklarna till små gryn, som ger myllan en god struktur. Om växtunderlagets yta har blivit hård, lönar det sig att på ytan av krukan breda ett lager Krukans Kraft lättgrus. Under lättgrustäcket blir ytan mjuk igen. Myllor som tillverkats av enbart växttorv och sand är inte lika känsliga för förhårdning som Svartmylla, men i den torvbaserade myllan bildas inte heller en lika hållbar grynstruktur. Torvbaserade myllor sjunker ihop med tiden och blir kompakta.