Tiden för mullbyte på grönväxter är i februari-mars och de blommande växternas tur är litet senare på våren.
Tiden för mullbyte på grönväxter är i februari-mars och de blommande växternas tur är litet senare på våren.
Rumsväxterna behöver ny mylla, då den gamla krukan blivit för liten eller det har samlats kalk och näringssalter på krukans yta. Tiden för mullbyte på grönväxter är i februari-mars och de blommande växternas tur är litet senare på våren.
Arter som växer långsamt och sådana som trivs i en liten kruka behöver inte mullbyte varje år. För till exempel kaktus, porslinsblomma och yuccapalm räcker det att myllan byts med ett par års mellanrum. Det är svårt att varje år byta mylla på stora grönväxter. För dessa växter kan man byta mylla bara till en del genom att skrapa bort gammal ytmylla och i stället tillföra ny näringshaltig mylla.
Enbart växttorv sammanpackas snabbt i blomkrukan, därför rekommenderas för långlivade rumsväxter Biolan Svartmylla som tillverkats genom kompostering. Svart Mylla har en hållbar grynstruktur, som håller myllan luftig och växtens rötter bevaras livskraftiga och friska.
I underbevattningskrukor används Biolan Underbevattningsmylla, vilken innehåller långa fibrer som gör att vattnet sugs upp jämnt från krukans vattenbehållare. Underbevattningsmyllan är också tillräckligt porös för stora krukor.
Mullbytet börjar med att man grundligt vattnar rotklumpen redan föregående dag. Då lossnar klumpen lättare från krukan och hålls hel.
Det går bäst att lösgöra växten från krukan om man med enda handen fattar krukan och med den andra täcker mullytan så, att växten är mellan fingrarna. Växten vänds upp och ner, och man knackar försiktigt loss krukan. Rotklumpen ska inte söndras, om det inte finns något speciellt skäl för det. Ofta räcker det att man tar bort skadade rotdelar.
Den nya myllan fuktas i ett skilt kärl före krukningen. En lämplig mängd vatten är cirka 1 dl per liter mylla. Det är viktigt att myllan fuktas på förhand för att den ska få en hållbar grynstruktur. Myllan innehåller rikligt med humus, som limmar jordpartiklarna vid varandra och bildar gryn. Om myllan inte vattnas först, utan man vattnar rikligt genast efter planteringen, kan myllan hårdna till en enda klump. Rätt hanterad mylla blir inte hård.
Den nya krukan ska ha en eller två centimeter större diameter än rotklumpen. På botten av krukan gör man ett dräneringsskikt av lättgrus, vilket hindrar att överlopps fukt samlas på krukbotten. Över dräneringsskiktet sättes så mycket mylla att växten kommer på samma djup som tidigare.
Man sätter ny mylla längs rotklumpens kanter och trycker till försiktigt med fingrarna. På krukans yta lämnas rum för bevattning.
Mullytan hålls snygg och myllan slammar inte igen eller blir hård, om man på ytan lägger ett 2–3 cm lager lättgrus. I synnerhet i stora underbevattningskrukor jämnar sådan yttäckning också ut fukten i myllan – vattnet sugs bättre upp från behållaren ända till ytmullen. Täckning med lättgrus på mullytan hindrar också insekter att komma till myllan i blomkrukan.
Förgrenade krukväxter, som är vackra bara då de växer jämnt, beskärs på våren i samband med mullbytet. För beskärningen används en vass kniv eller sekatör. Rätt beskärningsställe är ungefär en halv centimeter ovanför ett blad eller ett sidoskott. Knopparna på det avklippta skottet börjar svälla efter beskärningen och snart utvecklas de till nya skott, som gör växten tät. Bland annat kinaros och pelargon behöver årlig beskärning.
Efter mullbytet flyttar man växten så den inte står i direkt solljus och bladen duschas dagligen med Havsalgextrakt. Den nya myllan bevattnas försiktigt lite åt gången. Man börjar vattna normalt först, då växten har kommit väl i gång med tillväxten, det vill säga 2–3 veckor efter krukningen. Samtidigt kan man flytta växten till dess rätta plats. Underhållsgödslingen påbörjas ungefär en månad efter planteringen.
Snabbväxta bladkaktusar vill ha ny mylla varje år, men för kaktus som växer långsamt räcker det att man byter myllan vartannat år. I naturen växer kaktus i sand, grus och sten. Också för kaktus i kruka borde växtunderlaget vara sandhaltigt och luftigt. Biolan Kaktusmylla har utvecklats som växtunderlag just för kaktus och suckulenter.
Kaktusar trivs i trånga växtförhållanden, därför planteras de i små oglaserade lerkrukor. Lerkrukorna blötläggs i vatten några timmar före krukningen. Om krukan är torr, suger den i sig fukten från myllan och kan skada växten.
Hanteringen av stora taggiga kaktusar kan underlättas med styroxskivor, som man försiktigt trycker över taggarna. Så kan man lätt hantera kaktusen utan att taggarna sticker.