Jordgubbe
Jordgubbe
Översikt
Jordgubben är en av världens mest odlade växter. I Finland kan jordgubbar odlas i hela landet, allt från Hangö till Utsjoki.
Att grundlägga växtbeståndet
Det idealiska stället för ett jordgubbsland är en vindskyddad sluttning med fuktig mulljord. Jordgubbar tål inte stående vatten, så man ska undvika sänkor och styva jordar. Jordgubbe trivs också i åsar, som snabbt värms upp på våren. På växtplatsen får inte finnas fleråriga ogräs.
Vid planteringen får jordgubbens tillväxtpunkt inte täckas. Tillväxtpunkten är skyddad av de minsta bladrosetterna, så man skall plantera så att de minsta bladen blir ovanpå växtunderlagets yta. Efter planteringen bevattnar man plantorna. Jordgubben bildar blomämnen redan i augusti det föregående året, så det lönar sig att plantera före slutet av juli. Då man anlägger ett jordgubbsland är det bra att använda kontrollerade friska plantor, som är fria från växtsjukdomar och skadedjur.
Skötsel
På våren efter att snön smält, putsas jordgubbsbeståndet till exempel med en kratta som har böjliga pinnar. Så får man bort döda växtdelar och eventuella i dem övervintrande skadegörare. Jordgubbar tål inte konkurrens av ogräs, utan de första åren måste också de allra minsta ogräsen rensas bort från jordgubbslandet. Vid hackning måste man vara försiktig så inte jordgubbens ytliga rotsystem tar skada.
Då jordgubben blommar iakttar man lufttemperaturen. Om det är risk för nattfrost, täcker man till natten plantorna med frostskyddsväv. Väven tas bort till dagen, så att insekterna kommer åt att pollinera jordgubbsblommorna.
Efter skörden tas revorna bort, för att de inte skall dra kraft ur plantorna och inte heller göra plantbeståndet alltför tätt. I ett tätt bestånd är det risk för bl.a. gråmögelskador.
Gödsling
Jämfört med andra trädgårdsväxter kräver jordgubben rätt lite gödsling. Framförallt bör man undvika riklig kvävegödsling, annars växer bladverket på bekostnad av bärskörden. Om marken är i gott växtskick, räcker det med 1 liter Biolan Naturgödsel för bär och frukt eller Biolan Naturgödsel per 10 kvadratmeter som grundgödsling före planteringen. Om trädgårdslandet har varit gräsvall eller annars är magert, ger man en rikligare grundgödsling, 3 liter/10 m². De följande åren gödslas jordgubben på våren, 1 l/10 m². Efter skörden gödslas jordgubbslandet med höstgödselmedel för att det skall bildas rikligt med blomknoppar för nästa års blomning. Man använder 0,7–1,0 liter Biolan PK-höstgödsel för 10 m².
Växtskydd
Skadedjur
Jordgubbskvalster skadar unga blad. De skadade bladen får en brunaktig färg, bladskaften blir korta och är hårigare än vanligt. Kvalstrens sugskador försvagar bildandet av blomämnen och följande års skörd kan minskas väsentligt. Det bästa sättet att förhindra skador av jordgubbskvalster är att använda friskt plantmaterial och regelbundet byta plats för jordgubbslandet.
Näckrosbagge kan vid riklig förekomst ge svåra skador. De fullvuxna baggarna äter hål i jordgubbsbladen. Larver och fullvuxna kan också skada blommor och kartar. Genom att mycket tidigt på våren täcka plantorna med fiberduk kan man förhindra skadorna, förutsatt att baggen inte har övervintrat bland plantorna.
Ludet ängsstinkfly ger skador som ses som små och missformade jordgubbar. Skadorna kan förebyggas genom att man på våren täcker plantorna med insektnät eller fiberduk.
Jordgubbsmjöllus är en ca 1 mm lång insekt med vita vingar. Dess larver suger växtsafter och utsöndrar honungsdagg på jordgubbsbladen. Honungsdaggen kan öka förekomsten av sotdagg (svamp som på bladen ses som sotaktigt dammlager), men i övrigt är jordgubbsmjöllusen ingen speciellt skadlig skadegörare.
Spottstrit märker man på det ljusa skum, inuti vilket larverna finns. Larverna suger växtsafter och sugskadorna får bladen att skrumpna ihop. Man kan minska förekomsten av spottstritar genom att se till att det inte i jordgubbslandets omedelbara närhet finns frodiga naturängar.
Sjukdomar
Gråmögel är en svampsjukdom, vars skador först ses som bruna fläckar på karten. Småningom bildas på bärytan ett grått filtaktigt skikt och bäret förstörs helt. De gynnsammaste förhållandena för gråmögel är 15–20 °C temperatur och riklig fukt. Gråmögel kan bekämpas genom riktig gödsling (man undviker överstor kvävegödsling), tillräckligt gles planteringstäthet och genom att undvika bevattna i slutet av sommaren, i synnerhet kvällstid.
Jordgubbsmjöldagg sprids effektivast vid torrt och varmt väder. Svampen behöver fukt bara för att gro och växa in i plantan. Kraftig kvävegödsling kan öka förekomsten av mjöldagg. På blad som är infekterade av mjöldagg rullas kanterna ihop och undersidan blir rödskiftande. Angripna kartar utvecklas till små bär och då mjöldagg angriper mogna bär, blir de grådaskiga och smakar illa. Bästa bekämpningssättet är att använda sorter som är motståndskraftiga mot mjöldagg. Information om sorter
Sorter
Honeoye är en tidig sort med fasta bär. Bäret är vackert, men inte vidare sött i smaken. Honeoye är relativt motståndskraftig mot mjöldagg och klarar också gråmögel rätt bra. Typiskt för sorten är, att den bildar rikligt med revor.
Jonsok är en tidig sort. Den har söt smak, men är inte vidare aromatisk. Sorten har god vinterhärdighet, så det lönar sig att odla den åtminstone i mellersta och norra Finland. Motståndskraften mot mjöldagg är god och mot gråmögel ganska god. Passar för användning både som färsk och som djupfryst.
Zefyr är en populär och tidig sort. Dess bär är grannröda, söta och har fin arom. Sorten är mottaglig för mjöldagg men tål gråmögel. Passar för användning på många sätt, bl.a. som färskt bär och som djupfryst. Härdig i zonerna I–V.
Senga Sengana är en medeltidig sort som varit länge i odling. Bären är medelstora, fasta och mörkröda. Bären har en något sur smak. Sorten passar bra att ätas som färsk, som syltbär och till djupfrysning. Sorten är mycket mottaglig för gråmögel; härdig i zonerna I–IV.
Polka är en kraftigt växande, medeltidig sort med stor skörd. Bären är fasta med glänsande yta och god smak. Tål gråmögel bättre än Senga Sengana.
Korona är en medeltidig sort. Dess bär är stora, konformade, smakliga och med ringa syrlighet. Korona tål gråmögel rätt bra, men bladverket kan angripas av mjöldagg. Bären passar för djupfrysning.
Tamella är en medeltidig sort. Dess bär är stora, mörkröda med glänsande yta och god smak. Bären passar för djupfrysning. Sorten är mottaglig för gråmögel; härdig i zonerna I–V.
Hiku är en rätt sen, inhemsk sort. Dess bär är ganska stora, smakliga och mjuka. Sorten tål mjöldagg rätt bra, men i fuktiga förhållanden kan den angripas av gråmögel. Härdig i zonerna I–IV.
Bounty är en ganska sen sort. Dess bär är rätt små, men mycket söta och aromatiska. Bäret har fast yta och saftigt innanmäte. Bountys smak påminner om Senga Sengana, men Bounty har bättre motståndskraft mot sjukdomar.
Endel jordgubbssorter blommar på nytt och de ger skörd ännu sent på hösten. Sådana remonterande sorter passar bra för odling i hemträdgårdar. Sådana sorter är bl.a. Ostara, Elin, Selva och Rapella.